Innan Mirra kom hem till oss hade vi haft flera hundar innan, både schäfer och King Charles Spaniel. Vi hade aldrig haft problem under valperioden och inte heller när det gällde lydnad. Vi tyckte vi var experter på hundar och hunddressyr.
Men Mirra är en blandning mellan sibirisk husky och schäfer och snart insåg vi att allt vi hade lärt oss om hundar kunde vi slänga åt sidan och lära oss på nytt.
Redan första dagen då hon hem till oss gick vi ut i trädgården med henne. Där på baksidan har vi ett staket. Det första hon gjorde var
att springa dit och försöka rymma till vår granne. Vi lyckades stoppa henne i tid.
Vi upptäckte snart att hon var en liten dam med stark vilja och en enorm fantasi på att hitta bus. På några få dagar lyckades hon äta upp min mans hörapparat, äta upp min mans snus dosa (hon spydde omedelbart hela innehållet) Hon drog flera gånger pappersrulle i toaletten med den resultat att över hela golvet blev en mata av små pappersbitar. Rätt snart fick vi sätta grindar i nästan varenda dörr, kartonger framför varje el uttag och ta bort allt som fanns i höjden med hennes nos.
Ord som NEJ !!! och FY !!!! existerade inte i hennes vokabulär och hon nonchalerade när vi grälade på henne "Nå! Har ni grälat färdigt? Ok då kan jag fortsätta busa" Eller om vi gick ner och stirrade på henne för att visa att nu är vi FAKTISK arga då kunde hon komma och pussa oss. Hur kan man bli allvarligt arg på en hund som pussar en?
Nu är hon 5 år gammal. Under årets lopp har vi varit helt förtvilade många gånger. Vi har svettats och vi har gråtit. Ibland har vi varit nära att ge upp. Men nu ångrar vi inte alls. Hon har gett oss så mycket kärlek och är så tillgiven att detta överväger allt annat. Vi har struntat i alla dressyr böcker och lärt oss tillsammans med henne att bygga upp en bra relation och kommunikation.
Trots att vi inte tänker skaffa en annan hund så länge hon lever tittar vi ändå ibland på Blocket och vi upptäcker att ganska ofta finns det annonser på sibirisk husky som söker ett annat hem pga "familjeförhållande". Nu förstår vi vad det menas med "familjeförhållande" i alla fall för det mesta.. Därför tycker vi att det jobb som hundstallet gör att söka rätt hem till rätt hund är guld värd. Det spelar ingen roll om din gåva är litet eller stor allt är välkommet .